få medspelare, enskilda klanger, sällan flera samtidigt. långa upp till mycket långa pauser möjliga.
den första klangen frambringas med så lite avsikt som möjligt (inget skådespeleri eller expressiv självhävdelse). de efterföljande medspelarna försöker utröna ur vilken inställning, hållning, sinnesförfattning, kroppsspänning etc. klangen har frambringats (må det vara medvetet eller inte hos den första spelaren) och reagerar motsvarande: de söker en medkänsla i sig själva, ett spelsätt som motsvarar det hörda och sig själva, vilket betyder att de inte imiterar utan känner efter, förändrande och förändrade, på samma gång är var och en fri att välja vem man reagerar på, eller om man vill göra en ny början, vilket förutan varje reaktion kan uppfattas som: varje genomföring är tillika en exposition.
i varje klang döljer sig uppfordringen “försätt dig i mitt läge”, som mycket väl också kan besvaras med “vad som helst, bara inte det”.
vid de första repetitionerna inledningsvis inga tangent- eller slagverksinstrument.
eftersträva inga dramatiska förlopp.
Lyssna: (längd 17 min)
